Så har fyra månader snart gått. Fyra månader som mamma. Det är mysigt att vara mammaledig (sekunden jag skrev det vaknade Esther och tittade chockerat på mig, som om hon undrade vad sjutton vi gjorde i soffan när vi nyss gick runt och gjorde hennes favoritaktivitet: guppa på halvt taktfasta men ändå lite oväntade sätt) tog cirkus 20 min att natta om och komma tillbaks. Dessa rader har alltså tagit en halvtimme att få till vilket är ganska representativt för livet just nu. Allt tar extra lång tid.

En grej med att få barn är att man plötsligt blir en morgonmänniska. Ibland känns det till och med som att morgonen kommer som en välsignelse efter en stökig natt. Allt börjar om och man får en ny chans att få till en härlig dag och naila alla tupplurar. Att få barnet att sova på rätt tider är ett heltidsjobb och jag har nästan blivit besatt av att lyckas. Laddat ner sömnappar och gjort långa spellistor med white noise. Vid nyår kommer min Spotify wrap till 90% bestå av olika sorters vattenfall och min mest spelade artist kommer vara "Womb sounds". Esther är väl måttligt imponerad , men jag och Pontus sover i alla fall som stockar till womb sounds.

En annan grej med mammalivet är att man lever som i en koordinerad vals med andra föräldralediga som gör samma saker som en själv. Varje dag är vi ett gäng totala främlingar som strosar ner och tar en korv med bröd på Kajsas på kajen, parkerar oss på uteserveringen och riktar ansiktet mot solen. Sen kanske det blir en hurtig promenad till Åhléns, spontanköp av nån servett eller ett fint ljus, och så slutligen hem och fortsätta kampen för att få barnet att sova enligt en algoritm. 

Förra veckan skickade vi (äntligen) in namnpapprena till skatteverket. Det blir Esther Lill. Min lilla Esther Lill som inte alls är så lil längre. Hon har liksom fått ett utseende och lite av en personlighet. Sitter och flirtar vid middagsbordet. Sticker nosen i vädret i sin overall och surar när vi ska ut. Tittar misstänksamt på oss i badet. Pillar sig i håret när hon ammar, och, om hon är på gott humör, tittar sig nyfiket omkring och ho-hoar åt oss med pillemarisk min. Det är så kul att se henne komma på nya saker. Idag skrattade hon (typ) för första gången. Som små presenter här och där. Man vet aldrig man ska få härnäst. <3