Julia hade de senaste tre åren av våra liv under armen när vi skiljdes åt vid 159:an. Tavlan var en present från gänget och inefattade ett kollage av en drös ihoppusslade bilder som ändå bara vittnade om en bråkdel av alla gymnasietidens eskapader. Den riktiga avskedskvällen var redan i fredags när den åtråvärda kombinationen av trägårn och allas vårt favoritlokalband Killer Chaps ÄNTLIGEN var ett faktum. På inflyttningsfesten hemma hos Jerry bestämmer sig Frida för att utbringa en skål men även nämna den harmlösa lilla detaljen att hon flyttar till Barcelona på torsdag. Förvirringen var total. Själv hade jag i alla fall fått en dag att smälta beskedet men övriga handlingsförlamade fågelholkar som utgör mina vänner behövde ganska lång tid innan Emilia började grina och budskapet gick in. Min egen reaktion, dagen innan gick i tre steg: 1. Nasalt skrik som förmodligen hördes hela vägen till Barcelona. 2. Överumplat gråtande. 3 Förtjust skrattande och klappande i händerna á la treåring.
Idag skulle jag gjort sista dagen på jobbet, men bestämde mig för att stanna hemma och snora, ha gossip girl maraton och hosta upp mina lungor så jag är fräsch och fit for fight lagom till helgen då jag åker till London och hälsar på söstra mi. Woho!