Jag är något ambivalent när det kommer till kläder. I ena stunden är jag mitt uppe i ett "långsiktigt projekt" där jag ska bygga en minimalistisk basgarderob i grått, vitt, svart och mörkblått där allt är stilrent, bekvämt och gärna lite luftigt. Jag vill helt enkelt se ut som ett vandrande skyltfönster från Filippa K. Detta för att i nästa stund undra varför allt jag äger får mig att se ut som morran? Och det är då vändningen kommer. Börjar leta fram de där vippiga kjolarna och färgglada blusarna från monki som jag så nogrrant sorterat bort och konserverat i förseglad låda eftersom de inte platsade i"projekt Filippa K" och tänker att jag misstförstått mig själv och mitt sanna uttryck. Och så fortsätter det fram och tillbaka med några månaders intervaller.

 

Tur är att mina hamsterinstinker gör att jag nästan aldrig slänger något i klädväg. Har haft två stora trauman av felsläng:

1. Min gråblåfärgade kortärmade silkesklänning som jag älskade högt mellan -06 och -08 men som hamnade i fel hög i en rensning och skänktes till Vitryssland.

2. Min piggelinfärgade angoratröja som hade blivit som ny om jag inte fått slängsjukta utan istället kört några varv med noppmaskinen (och skaffat en noppmaskin).

 

Jag hoppas de lever lyckliga liv idag med sina nya ägare.