I fredags skrev jag på för mitt livs första bostadsrätt. Det känns så väldigt vuxet och stort att äga sitt hem. Som en stor bock i livsprotokollet. För någon som inte har kunnat sätta upp en spik utan att behöva fråga snällt känns blotta tanken på att gå loss totalt med färg, tapeter och inredning nästan absurd. Har så mycket idéer! Vissa är kanske mer realistiska än andra (tror tex inte att jag kommer bygga en kakelugn eller formge min egen takrosett.)

 

Naturligtvis har jag samtidigt både beslutsångest och separationsångest och alla möjliga kval som skvalpar runt som en mindre härlig cocktail i huvudet. Jag har varit bättre förberedd vid inskaffande av jeans än den här lägenheten. Hur kan man besluta sig för sitt livs största köp efter att ha kikat i fem minuter?

 

Men struntar i vidare introspektion för tillfället och kör istället på en enklare och väl beprövad strategi, nämligen ignorera det läskiga och anamma pirret.

 

Något i den här stilen hade jag väl tänkt mig: