Jag tycker själv att jag har bearbetat min avskedsångest ganska bra. Ända tills jag måste säga hejdå till någon.

Idag var det en av marknadschefernas sista dag på jobbet. Hon har jobbat där i fem år. Jag har jobbat där i två och en halv månad. Hon höll ihop det bra och gick runt och sa ett fint värdigt hejdå till alla. Jag grät. Sen var jag tvungen att gå och ta en "time out" i cafét med min taxkopp. Som grädden på moset ska en av produktionsledarna också sluta i vår. Det är inte okej. Jag känner mig som en vallhund vars fårskock börjar springa åt olika håll.