Tiden rinner undan och tillslut star man dar. Julklappslos. Hopplos. Det var ju meningen att alla skulle fa sadar javla perfekta julklappar iar, och jag skulle sla in det sjalv med lack och rim och akta band istallet for snore. Jag skulle vara ute i sa god tid, sisadar forsta december skulle det vara fardigt. Idag insag jag att jag aker hem om fem dagar varav noll ar av den lediga sorten. Skit ocksa. Sedan var det ju det dar med julstamningen... 20 november skulle vi borja jula jag och E. Manga iskalla kvallar pa Pratic Hotel satt vi i var sang och tittade pa nar taket foll ner over vara vaskor och fantiserade om hur otroligt mysigt vi skulle ha det (nar vi fick nagonstans att bo dvs). Och allt eftersom tiden gick och desperationen vaxte blev fantasierna om julen 2008 bara mer och mer makalost jattemysiga! Vi skulle kvava oss sjalva i gladje, bjallerklang och julmyspys. Resultatet blev ett nedrakningsljus och pepparkaksbakning, som endast resulterade i nagra svarta klumpar eftersom vi inte har nagon plat (och det kanske inte var nagon jattebra ide att hanga pepparkakorna pa sidan av en pajform...). Pepparkakshuset vi kopte pa IKEA for nagon manad sedan ligger fortfarande intryckt langst bak i skafferiet och kommer troligtvis anvandas till foda nar vi (och notera ordet nar) hamnar i den dar sitsen igen. Lonen-gick-till-cocktails-och-skor-sitsen. Den ar sur... men pepparkaka ar gott, och man ar val inte krasen heller!