...bor nu i min mage! Inte bästsäljaren alltså. Utan en bebis! Jag vet inte om det räknas som en "coronabebis" eller om det bara var ett halvkul skämt 2020, men oavsett är den väldigt mycket under bakning och kommer strax innan jul. :*) Om julförberedelserna varit on crack tidigare år är det alltså ingenting mot vad som väntar. Det är redan bestämt att även om jag och Pontus bara kommer vara hemma, urtrötta och i full färd med att förstå oss på vår lilla tjej så ska vi vara omgivna av julmys värdig en Hogwartsjul. Inga orimliga förväntningar där inte.

 

Det känns fortfarande lite overkligt att tänka på att vi ska få barn. Att jag ska bli MAMMA. Jag? Att Pontus ska bli pappa känns mycket mer naturligt och självklart på något vis. Själv kommer jag på mig själv med att googla konstiga frågor mitt i natten, typ "sover bebisar med strumpor?" eller "kan en bebis dricka vatten?". Som att jag långsamt sätter ihop mammapusslet, en googling i taget. 

 

Förutom bebisplaner och julplaner försiggår även lägenhetsletande i en lagom stressad takt. Det är egentligen inget måste att flytta innan lillan kommer, men jag måste erkänna att det hade varit ganska skönt. Speciellt med tanke på att det inte finns så jättemycket till utrymme för vare sig spjälsäng eller ordentligt skötbord och att sängen redan börjar bli för liten för mig, Pontus och den allt mer platskrävande magen. Så därför springer vi på väldigt mycket visningar just nu och har börjat läsa årsredovisningar och energideklarationer på kvällen istället för nattlektyr. Det finns ändå något spännande i det, att livet förändras och att vi inte riktigt vet exakt var vi kommer att hamna i slutändan.