Jag gillar inte att träna tillsammans med andra. Det finns tre anledningar. 1. det är ofta man fokuserar mer på att prata än att träna. Med andra ord, det är så jobbigt att träna, tänka och prata samtidigt att man måste dra ner på något, vilket automatiskt blir det som är minst roligt. Att röra på sig. Anledning nummer 2 är att jag alltid blir lite stressad om jag märker att vederbörande orkar mer än vad jag gör, det blir nästan psykiskt påfrestande att pendla mellan "Jag kör nöjt på i min egen takt" och "TÄVLING!!!!!!!!!!". Den tredje anledningen är när man inte känner personen i fråga särskillt väl, men ändå exempelvis råkar hamna brevid varandra vid löpbanden. Det är den värsta sortens kallprat jag vet, eftersom samtalet mer och mer utvecklas till ett ömsesidigt flåsande. Att springa och lyssna på det där flåset samtidigt som man försöker få samtalet att dö ut på ett naturligt sätt drar ner prestationen. Då har jag inte ens räknat med "nöjd" kontra "KRIG!!!"-effekten. Nej, när jag tränar vill jag helst vara ensam och tänka på sådant som jag redan tänkt på flera gånger förut. Uttjatade tankar tar nämligen väldigt lite energi. Här kommer en: Fy fan vad jobbigt att det kommer bli att cykla hem sedan. Undrar om det finns något sätt att undvika den där satans backen? Kanske om man cyklar via kungsleden... Fast nej, det är ju en backe därifrån med. Lika bra att ta vanliga vägen. Fy fan vad jobbigt det kommer bli.