Ett år senare...

...tittar jag in här igen. Så mycket som har hänt på ett år. Sist jag skrev här var jag tydligen på väg någon helt annanstans jobbmässigt, ville ta över Astrid Lindgrens barndomshem och göra någon sorts frigörelsekupp mot livet i stan? Knäppt hur snabbt saker och ting kan förändras och nu i efterhand är jag väldigt tacksam att jag inte sa upp mig och "kastade mig ut" precis i början på en pandemi och ekonomisk kris. 
 
Vad gäller livet i stan kan man väl säga att vi kommer bättre överens nu. Jag och Pontus har flyttat in i min lilla lägenhet medan det pågår ett stambyte hos honom och det är mysigt att vara tillbaka på söder. Till och med det märkliga ljudet varje kväll när grannen ovanför klättrar upp i sin skrangliga våningssäng (eller vad det nu är) känns tryggt och bekant. Jag har för övrigt inte riktigt förstått innebörden av ett stambyte förrän nu. Hade någon sorts föreställning om att man skickade in en kamera i avloppsrören och "höll på" lite där. Ungefär som en titthålsoperation. Men nej, nej. Stambyte är visst total urblåsning och eliminering av allt som ens befinner sig i närheten av ett rör. Så det är ganska skönt att vi kan bo här för tillfället.
 
Just nu ligger jag i soffan i samma yogatights som jag spenderat de flesta av mina dagar i sen årsskiftet. Förstår inte hur jag någonsin ska kunna ta på mig ett par jeans igen? Så onaturligt det känns med stelt tyg på kroppen. Och dragkedja..Eh va? Näpp, yogatights och stickade tröjor är min uniform nu för tiden. Har även seriösa stickade tröjor för seriösa möten. Vad som försiggår nertill på kroppen har ingen med att göra. 
 
Ska snart krypa till sängs för en god 10-timmarssömn i lilla bakelsen. Det är vad jag kallar min säng med volangprydd sängkappa. Lite weird kanske, men men. Ville bara säga hej!

0 kommentarer