Av någon anledning har jag väldigt stor respekt för systembolaget. Varje gång jag går dit kastar jag en skrämd och ytterst skyldig blick upp mot övervakningsskärmen och skyndar sedan snabbt fram till vitvinsavdelningen som ligger i anslutning till kön vilket är praktiskt. Där snappar jag åt mig en Berlina ecologica och hoppas att det inte blev den lågprocentiga, men känner mig alltför pressad för att se efter utan håller fast i min korg med ett krampaktigt tag och tittar rakt fram. Jag tänker ut i förväg exakt var någonstans i plånboken mitt leg kan gömma sig och att jag absolut inte ska glömma att ta en påse eftersom jag en gång glömde det och fick gå hem med flaskan i handen i á la renodlad alkis. När jag står där i kön ser jag även till att inte vistas för nära hyllorna på varken höger eller vänster sida. Mardrömmen skulle vara att välta ner någonting. Alla skulle vända sig om och stirra (fast på ett medlidsamt och lite hopplöst vis) på tjejen som inte kan bete sig som folk. Hon måste vara påverkad (Ja de skulle använda benämningen påverkad snarare än "full", och i deras korgar ligger en liten sällsynt körsbärslikör och trängs med big pack majblommor, och senaste numret av må bra). Sedan när de kört hem och lagat tacomiddag till sin kramgoa man/fru och tre välklippta barn skulle de kanske dra upp den där incidenten om hur någon sorglig människa vandaliserade systembolaget idag. Var det ett misslyckat rånförsök eller bara ett rop på hjälp från allmänheten, riktat från samhällets undre värld till gemene normale man? Man kanske skulle börja prenumerera på faktum?

Som sagt, väldigt stor respekt för systembolaget.