Lördag och tid för massivt ätande efter en veckas mission fit. Jag och Frida försöker ta en promenad men hamnar (efter en hemsk gung/nära döden- upplevelse i (jag i gungan, Frida påputtandes) ) i mitt kök där allt brister och vi finner snart oss själva mitt i kolakaksbak med extra sirap, chocolate chips OCH smarties, utan att riktigt inse hur det hela gick till. Vi skulle ju bara promenera... och gunga?

Senare på kvällen anländer Julia, Anna, Jenny och Jennys vän Evelina som förövrigt är den största (och charmigaste) ordbajsaren jag någonsin träffat. Det hela urartar någon gång innan elva då vi som vanligt inser att vi aldrig kommer bli några 80-kronorsbetalare. Snålheten är medfödd, liksom prydheten (...)  och förmågan att falla för fel pojkar. Det stora samtalsämnet har under kvällen varit huruvida man skall ta rivningsrykterna av Trägårn på allvar eller ej? Det verkar dock som att planerna i vilket fall som helst inte kommer att träda i kraft förrän om 10-15 år så efter en stunds funderande och insikten om att vi vid denna tidpunkt allihop kommer vara rika, lyfta, mitt i karriären samt old, old, old orkar ingen tänka närmare på det. Åtminstone tillfälligt.

Väl på träggan träffar vi Sandra, Jennie, Johanna, Julias brorsa och såklart Fares, landets mest okompetenta bartender som till vår illa dolda förtjusning ramlat neråt på karriärstegen och placerats i garderoben.

                 
                         No Doubt - Underneath It All