C'est dure, la vie...
www.publishm.ese
www.publishme.blogg.se
Ibland kan jag fa misstankar om att Kerstin Berver hade ratt den da gangen hon log och fragade mig om jag hade nagon sorts las-och-skivsvarighet. Eller kankse jag bara ar lite for exalterad for att hantera ett tangentbord. Ofta har jag en tendens att bli sa ivrig att jag balanserar pa gransen till paverkat beteende.
Sondag som det ar kanner man av en svag prestationsangest eftersom helgen hittills varit lugn. Dock har jag och E infort traditionen att sondagar inte ska inahalla ett skit. Ingen fysisk aktivitet. Forbud mot prat om jobb, duktighetsgora och mer eller mindre obetalada rakningar. Lindhs choklad ar daremot valkommet. Och det i kylen som vistas ovanfor gronsakshyllan. Gronsakshyllan innehaller forovrigt tva citroner. Detta for att vila upp vara arma kroppar infor morgondagens atergang till Cojean. Det ar ingen trevlig utsikt, atminstone kanns det inte sa forran man kliver innanfor dorren pa Cojean Mathurin och mots av Gloria Gaynore och Ricardos vickande stjart. Alskvart, minst sagt.
Forovrigt ar det nu 23 dagar kvar tills jag och E aker tillbaks till Sverige over jul. Det blir 9 intensiva dagar ma jag saga. Jag raknar med att det blir ett kart aterseende av ganget. Alla kommer grina utom Julia. och Frida kommer grina lite extra.
Tills dess, ciao!