I helgen var jag på västkusten och blev bjuden på trerätters, rosépremiär, fint väder och Twin Peaks-fest. Så mysigt. Ända tills hemresan dvs. För varje gång jag åker mellan Göteborg och Stockholm känns det som att vägen bara blir längre och längre medan tiden som inte ägnas åt illamående bara blir kortare och kortare. Igår satt jag brevid en dam vars katt kräktes på ett helt galet sätt. Förstår inte hur det ens kan få PLATS så mycket kräks i ett så litet och skrangligt djur? Jag tyckte lite synd om damen som verkade orolig över sin medpassagerare och frågade om katten kanske ville ha mitt mineralvatten. Det ville den tydligen inte eftersom kräkningarna bara eskalerade efter att en liten skål med Loka petats in i buren. Gjorde en liten mental minnesanteckning om att skippa djurvagnen nästa gång.