Kände mig bara så sorglig nyss att jag direkt var tvungen berätta för alla: känner mig oerhört nedstämd över att vara tvungen att spendera en hel vecka ensam i en tom lägenhet när jag åker tillbaks till stockholm eftersom min kära pojkvän sitter på en strand på andra sidan jordklotet och har det allmänt förträffligt. Den enda uppmuntran jag kunde komma på till mig själv var 1. Nu kan jag "passa på" att göra middagar endast bestående av ost, eftersom Magnus inte tycker om ost. och 2. Nu kan jag äta en massa saker som ger vidrig andedräkt för jag har ju ändå ingen att pussas med.

 Slås av faktum att
1. En middag uteslutande bestående av ostar är inget jag längtar efter.
2. Det enda jag kan komma på som ger vidrig andedräkt förutom vitlök är peperoni och mystiska utländska korvar. Inte heller detta står på min cullinariska önskelista.
3. ÄR MITT ENDA KALL SOM ENSAM HEMMA ATT ÄTA ENSIDIG KOST OCH LUKTA ILLA???