Trött och glåmig.

 

För bara några veckor sedan kunde jag inte föreställa mig någon mer ultimat högtid än julen, och nu skulle jag ge vad som helst för att kunna byta ut snön och tvåsiffrig kyla mot sommar. Strunt i våren, den är så mjäkig. Håller aldrig vad den lovar och gör allting försent. Bara pang på med juliväder omedelbart! Börjar obemärkt att dräggla bara jag tänker på det. Påminn mig om sex månader att jag banne mig inte har rätt att klaga på något. Och att få höstångest i juli, vad är det för galenskap?! Den svenska sommaren är alldeles för kort för att göra något alls i förtid. Nej varenda sekund förtjänar att vårdas och klistras in bakom celofanblad. Punkt.

 

Hälsningar från innetofflor, snor och torra januarihänder.