Två saker jag har tänkt på:

 

1. Att i år är det tio år sedan jag började gymnasiet. Tio år, och ändå kan jag få hjärtesnörp när jag ser vilsna gruppkonstellationer från gymnasieskolan här i närheten. Känner så himla mycket med alla tonåringar som börjar skolan och på en gång måste hitta nya kompisar, passa in, sticka ut och spela helt oberörda av den totala förvirringen som upptstår däremellan.

 

Jag har nog aldrig brytt mig så mycket som jag gjorde vid 16. Om ALLT. Som en vandrande antenn gick jag ständigt redo att snappa upp minsta signal från omgivningen som jag sedan, utan rannsakan, tolkade oerhört personligt. Kommer än idag ihåg exakt vad jag hade på mig första dagen på Bäckäng. Från de utslitna Le coq sportif-skorna till de ljusblå acne-jeansen (köpta på Face efter enträget tjatande på mamma), en rosa t-shirt med cykelmönster och så självklart min beiga kånken. En noga uttänkt balans mellan "Jag bryr mig" och "...fast inte överdrivet mycket". Jag minns knappt några födelsedagar mellan 8 och 12 men mönstret mina regnvåta skosulor lämnade på golvet i centralkapprummet (sicksackmönster) sitter fortfarande som fastetsat i hjärnbalken.

    

Inte undra på att man däckade vid åtta varje kväll.

 

2. Att jag ska börja leta lägenhet och att det känns som att ge sig in i någon sorts galen karusell av ränteutsikter, kvadratmeterpris, årsredovisningar, budgivningar, accepterat pris, slutpris, överpris, underpris och kanske första pris när man faktiskt hittar det man vill ha. Utan att fästa sig för mycket i förväg. Läskigt. Och så sjukt himla vuxet.