Jag har insett en sak. Jag kommer inte överens med 89 % av mina grejer.

Tvärtom. De förpestar mitt liv!

 

Jag har alltid velat vara en sådan där som har 5-7 finputsade par skor, en bra basgarderob och en näpen liten sminkväska med en handfull dyra produkter. Ren harmoni. Inget mer hamstrande eller felköp. Bara hög kvalitet och var-sak-på-sin-plats. Hit hör även strävan efter att ha lådor med etiketter som faktiskt sämmer överrens med innehållet, att kunna säsongssortera plagg utan att röra upp allt i efterhand och förvara smycken i fina skrin med fack. Inte i papplådor där jag även förvarar hårnålar och mynt av okänd valuta.

 

Redan i lågstadiet, när det fanns flickor i klassen som mätt djupet i sina bänkar med linjal för att bänkpappret skulle bli skrynkelfritt och förvarade sina suddgummidjur i miniatyrbyråer kände jag mig misslyckad i det avseendet. I min bänk glipade bänkpappret flera centimeter och det som en gång varit suddgummifigurer var nu diverse smuliga kroppsdelar gömda under någon halvgjord stencil. Efter grundlig självanalys kan jag fastställa att  mitt problem grundar sig i att jag helt enkelt inte kan hantera för många lösa saker samtidigt. För mycket prylar stressar mig. Jag vill jag instinktivt gömma undan det som bara ligger och dräller.

 

Därför ska jag nu göra slag i saken och skapa precis den ordning som jag alltid har önskat mig.

 Kvalitet före kvantitet och inte så jäkla mycket hamstrande. Det får bli årets födelsedagspresent till mig själv.

 

Och tårta.