Tiden går, magen växer. Nu kan jag se änden på min navel för första gången i mitt liv. Pontus har alltid skrattat åt min navel för att den är så djup. Som en oändlig brunn. Att nu få se botten på brunnen känns som en stor milstolpe. En triumf!

 

Vi gick in i hösten med en minst sagt lång att-göra-lista och nu är, som ett mriakel, nästan allt avbockat. Det största är att vi har köpt ny lägenhet och att Åsögatan är såld. Trodde det skulle kännas sentimentalt att sälja, men det känns bara 100% jätteskönt. Det kommer att bli en övernattningslägenhet för ett gulligt äldre par från Linköping som vill leva nytorgslajf och upptäcka pulsen på söder. Kan inte tänka mig några bättre att lämna över till.

 

För vår del väntar ett nytt kapitel på Katarina Bangata från och med mitten av november. Varje helg hittar vi på ärenden i närheten av nya huset bara för att ha en ursäkt att få glo in i porten som galna människor. Vår lägenhet är en 2,5:a på 78 kvadrat som vi tänkt göra om till en trea. Det ska "bara" flyttas ett kök och byggas ut ett badrum i en garderob och lite annat, hehe. Men det får vänta ett tag. Först ska vi flytta och landa, och BOA. Längtar så otroligt mycket till att få bädda lilla sängen och tvätta de jättesmå kläderna och hänga upp dem på MINIMALA galgar och sen bara sitta och, ja, titta på alltihop. Vad kul att man tänkte att man inte skulle bli en galen gravid kvinna.