Den här dagen har jag bott i min mohairkofta som fått mig att förstå hur getter inte kan frysa. Tillsammans med långkallingarna utgör den en perfekt söndagsoutfit som jag överväger att omvandla till en måndagsskrud då jag ska jobba hemifrån imorgon.

 

Igår åkte Magnus och två stora väskor till Örebro för att bo i studentlägenhet och läsa på universitet. Plötsligt saknar jag honom och alla hans små saker något hemskt. Till och med de otaliga omaka strumporna och de femtioelva stickade tröjorna som så enväldigt härskat över garderoben. Vet knappt vad jag ska göra med allt utrymme nu. Hela vardagsrummet känns till exempel överflödigt då jag inte varit över tröskeln överhuvudtaget på hela helgen, men antar att det kan bero på att det är S.V.I.N.K.A.L.L.T därinne (och ser man det inte, finns det inte. Läs föregående inlägg).

 

Som tur är får jag låna tillbaks honom rätt snart. Så det stackars hjärtat få vänja sig lite.