Det byggdes under slutet av 1800-talet som en del av världsutställningen i Stockholm. Därefter ville någon minsann ha det som sommarstuga. Upp på promar, ut skärgården och vips hade man ett sommarresidens för sociteten.

 

Det här fotografiet från Djurgården 1897 visar var huset stod från början (till vänster, klätt i tegel). Drömmigt. Önskar att Djurgården fortfarande såg ut sådär.

 

P.S Väldigt mycket Per Anders Fogelströmfeeling över detta inlägg.