Hoppade på tåget till Göteborg i helgen. Det finns så mycket med den staden som jag tycker om. Dialekten, skärgården, spårvagnarna som rasslar fram och ett nämen hallå! i luften som inte riktigt existerar 45 minuter därifrån. Borås är ju mer av ett stort fnys. Det känns däremot rätt märkligt att jag faktiskt har bott i Göteborg. För det gjorde jag väl under några månader när jag och M hyrde en minimal etta med anskrämlig fondvägg och tveksamt möblemang på Kungsgatans krön. Det var förvisso en ganska overklig period över lag när jag var arbetslös, planlös, tanklös och mest promenerade runt eller satt på café och läste om dagarna. Men jag vet att Göteborg var så snäll mot mig när jag villade omkring där i min ickevardag, och det tänker jag på varje gång jag promenerar Avenyn upp eller sitter på någon av Haga Nygatas uteserveringar. Att de en gång verkligen har tagit hand om mig.