Det är så himla soligt och fint ute. Att kunna blända världen med sina bara vita anklar två dagar i rad känns dessutom som ett ordentligt vårtecken. Att ha extra strumpor i väskan också.

 

Att den här påsken har varit så varm och stillsam har gjort att den inte alls har känts som påsk. Typisk påsk för mig är att stå ute på ett blåsigt St Görans Ö och småhuttra i ljuset av påskbrasorna medan lokalborna sätter fyr på allt möjligt. Raketer, smällare, någons skrinda. Precis på gränsen mellan väldigt mysigt och ytterst obehagligt. Att påsken inte riktigt kändes som påsk gjorde heller inte så mycket då påsken utöver brasor mest är ett enda stort sillbord med med ägghalvor på toppen. De två maträtter som jag för mig liv inte kan lära mig att tycka om. Håller mig till Anton Bergh istället.

 

Apråpå ingenting såg jag en hund idag som envist försökte hälsa på en prydnadshund vid en port. Låter kanske lamt, men det var så himla sött att jag inte kunde låta bli att le med öppen mun. Tror jag saknar att ha en hund lite över vad som är hälsosamt. Häromdagen höll jag på att tvinga Anna att åka och titta på ett alldeles för litet kontor bara för att det i annonsen stod att de ibland fick besök av en drävgtaxvalp. Vi talar taxarnas tax.