Man skulle kunna tro att det här är en PMS-blogg eftersom det nästan enbart är i det labila tillståndet som jag lyckas uppdatera. Men igår var verkligen en vidrig dag när jag på riktig ville krypa ur min egen kropp. Punktade upp en lista på anledningar till varför jag hade full rätt att känna mig så obekväm med att behöva leva ett liv. Som ett bevis på att vreden minsann var befogad och inte orsakades av några satans hormoner.

 

 

1. Det är dammigt i lägenheten. Hur mycket jag än dammsuger så kan jag KÄNNA dammet när jag andas. Jag vill att någon ska plocka varje dammkorn med en pytteliten pincett. Det är faktiskt det enda jag kan komma på som skulle göra mig nöjd.

 

2. Jag är arg på polkagrisarna som ligger och är så himla TRÅKIGA i sin skål. Dessutom samlar de damm!

 

3. Jag vill inte GÅ IN i köket för jag vet att det ligger en äcklig matlåda i kylen och äcklar sig med kondens på locket USCH.

 

4. Alla mina strumpbyxor är så obekväma och fulla med KORVIGA SÖMMAR.

 

5. Att jag har ont i huvudet och att vattnet i kranen är ÄCKLIGT. Smakar inte vatten, smakar vatten som smaksatts med snuskigt urk.

 

6. Någon annan tvättar när jag tänkte tvätta.

 

7. SLADDAR!!!

 

 

Frågor på det?